Debattinlägg: ”Arbetet måste börja med att män granskar sina attityder.”

Allt fler män reflekterar över sin egen roll när det gäller det stora problem som mäns våld mot kvinnor utgör, och försöker ta itu med det.

I den forskning som tre av oss har bedrivit i Sverige, England och Spanien har vi undersökt varför vissa män har valt att vara aktiva i jämställdhetsarbete och vad vi kan lära oss av deras erfarenheter för att uppmuntra andra män att också delta i det.

I många fall har kvinnor som männen känner berättat personliga saker som fått dem att reagera. I några fall var det också genom att bevittna andra mäns våld, eller höra om erfarenheter av våld från någon närstående, som männen vaknade upp.

För vissa män var det reaktionerna på ett uppmärksammat mord på en kvinna, liknande det mycket omtalade mordet på Sarah Everard i London, som fick dem att agera. De omfattande protester mot mäns våld mot kvinnor som sker i Storbritannien nu kan göra att fler män blir kvinnors allierade i kampen mot mäns våld.

Om våldet mot kvinnor och flickor ska stoppas behöver många fler män engagera sig. Arbetet måste börja med att männen granskar sina egna attityder, beteenden och kopplingar till maskulina förväntningar. Sexistiska idéer och destruktiva könsnormer är så djupt rotade i vårt samhälle att ingen kan undgå att påverkas av dem. De förändringar som måste ske handlar inte om att peka ut och skylla på enskilda män, utan att erkänna att alla män måste engagera sig och delta aktivt för att en förändring ska bli möjlig.

Män kan göra verklig skillnad genom att i sin dagliga kontakt med familjemedlemmar, vänner, kamrater och kolleger utmana och ifrågasätta sexism och kvinnohat. De kan försäkra sig om att de har jämlika och respektfulla relationer med kvinnor och flickor. I hemmet kan det betyda att män ser till att uppgifter som hushållsarbete och barnomsorg delas lika, och att de praktiserar samtycke och respekt i sina sexuella och nära relationer.

Utanför hemmet handlar det om att förstå hur kvinnors frihet i det offentliga rummet kan begränsas på ett sätt som inte är fallet för de flesta män. Även män som vet att de inte har någon ond avsikt borde tänka på att det kanske inte är självklart för kvinnan som de går bakom på parkvägen eller på en tom gata.

Män kan inte till fullo känna till de negativa upplevelser som en kvinna tidigare har haft med män. Men i det dagliga livet kan män vara aktiva, ansvarsfulla åskådare, till exempel genom att ifrågasätta sexistiska kommentarer och stereotyper, eller prata med en manlig vän vars beteende gentemot kvinnor inte är schyst.

Män som bevittnar ett faktiskt eller möjligt kränkande beteende kan distrahera eller avbryta förövaren om det känns säkert att göra det, samt kontrollera med den som utsatts om hen behöver hjälp och stöd från andra.

Män med ledande befattningar inom politik, näringsliv, medier och rättsväsende har ett särskilt ansvar för att prata om och arbeta för att skapa jämställdhet och inkludering - både i sina egna organisationer och i samhället.

När män bestämmer sig för att börja engagera sig för jämställdhet är det viktigt att det sker på ett lyhört sätt, där kvinnors mångåriga erfarenheter på detta område både erkänns och stöttas. Annars finns en överhängande risk för att män tar över genom att dominera samtal, hävda att de är experter där de faktiskt inte är det, eller tar åt sig äran för kvinnors insatser.

De män som valt att engagera sig för jämställdhet och mot våld måste vara beredda på att ta emot konstruktiv kritik från kvinnor. En av de viktigaste sakerna män kan göra är att lyssna på kvinnor i sina liv och inleda samtal med andra män om vad kvinnor berättar.

Det är viktigt att män undersöker vilka konsekvenser våld mot kvinnor får och vilken roll de själva kan spela för att förändra de destruktiva maskulinitetsnormer som ligger bakom våldet. För att en förändring ska bli möjlig måste män ta itu med detta på ett ärligt och öppet sätt, engagera sig tillsammans med andra män och arbeta aktivt för ett samhälle som är fritt från mäns våld mot kvinnor och flickor.

Alán Ali, ordförande för MÄN

.

Stephen Burell, biträdande professor vid sociologiska institutionen, Durham University i Storbritannien.

Nicole Westmarland, professor i kriminologi, Durham University.

Sandy Ruxton, hedersdoktor och forskare vid sociologiska institutionen, Durham University.*

*En annan version av denna text har tidigare publicerats på engelska på The Conversation.

Vill du engagera dig i MÄN? Här kan du bli medlem.