Ditt förhållningssätt i samtalen

Det är viktigt att komma ihåg att ha ett öppet och nyfiket förhållningssätt, eftersom målet med att ta upp ämnet bör vara att utgå från barnets/den ungas egna tankar och reflektioner.

Vi behöver intressera oss för barn och ungas vardag, erfarenheter och känslor: både det som är kul och lustfyllt och det som är jobbigt och svårt. Att förhålla sig nyfiken i ett samtal handlar mycket om hur vi lyssnar, att vi försöker lyssna aktivt och att vi visar att det är okej att prata om vad som helst.

Genom att försöka undvika att samtalet handlar om dina reaktioner lämnar du mer utrymme för barnet/den unga att våga dela med sig av sina känslor.

Ett sätt att göra det är att undvika starka känslouttryck, eftersom det kan få barnet/den unga att känna att hen måste ta hand om den vuxnas känslor. Uttryck som ”åh, vad jobbigt!” eller ”oj, det låter hemskt!” kan ge den unga en känsla av att du blir chockad eller avskräckt av det du hör. Genom att försöka undvika att samtalet handlar om dina känslor lämnar du mer utrymme för barnet/den unga att våga dela med sig av sina känslor.

Självklart ska du vara empatisk och bekräfta det som barnet/den unga berättar, men med utgångspunkt i hens upplevelse.

Du kan till exempel säga:

  • ”Det låter som att du funderat mycket på det här, superbra att du berättar för mig.”

  • ”Tack för att du delar med dig, jag förstår att det måste väcka en del känslor hos dig.”

Så här kan du lyssna aktivt:

  • Visa att det är okej att prata om vad som helst.

  • Undvik egna starka känslouttryck.

  • Visa empati och bekräfta ifall det verkar kännas jobbigt för barnet/ungdomen.

  • Lyssna på det som sägs mellan raderna. Om du inte riktigt förstår vad den unga försöker säga, fråga! Ett sätt att göra det är att själv sammanfatta det hen har sagt och fråga om det stämmer: ”Du berättade att många i skolan pratar på det här sättet om (..), förstod jag det rätt?”

  • Kom ihåg det hen berättar, så att hen inte måste upprepa allt nästa gång ni pratar.

  • Ge den unga utrymme att tänka högt, känna efter och stanna kvar i det ni pratar om genom att själv våga vara tyst och avvakta.

  • Fokusera på den ungas tankar och reflektioner, undvik att ha en egen färdig agenda med samtalen.

  • Börja inte debattera utifrån dina egna åsikter eller erfarenheter. Det kan göra samtalet mindre öppet och minska sannolikheten att den unga vill och kan dela med sig.

  • Självklart går det bra att vara personlig, men fundera över vilken funktion det fyller och hur det landar hos den unga ifall du berättar om dina egna erfarenheter av till exempel porr. Dela bara med dig om hen verkar öppen för det, eller frågar.

Respektera barnets/den ungas gränser

Var beredd på att barnet/den unga, av olika anledningar, inte vill prata om ämnet med dig. Var uppmärksam på hens gränser och signaler och hur du bemöter dem. Är hen väldigt fåordig? Visar hen att det känns obehagligt genom att gå därifrån eller vända sig bort från dig? Säger hen ”jag vill inte”?

Ifall hen visar eller säger att hen inte vill prata med dig är det viktigt att du respekterar det. Det är också viktigt att inte bli sur eller upprörd ifall barnet eller den unga inte vill prata med dig.

Så här kan du svara:

  • "Tack för att du är tydlig med vad du vill. Det är helt okej att inte vilja prata om det här med mig. Jag finns kvar här ifall du vill prata senare."

  • "Jag förstår helt om du inte vill prata om det här med mig just nu. Du ska veta att du alltid är välkommen med dina tankar kring det här. Om det är okej med dig frågar jag kanske någon annan gång?"

Att överhuvudtaget väcka frågan kan dock så ett frö som gör att den unga vet om att hen kan komma till dig med sina tankar framöver. Kanske är det värt att försöka prata igen vid ett senare tillfälle? Kanske kan du hitta en annan ingång som funkar bättre den gången.