Bli medlem – hjälp till att stoppa våld innan det sker

Vi kämpar för en jämställd värld där inte en enda kille förväntas tåla våld eller använda våld mot andra. Delar du vår dröm? Bli medlem nu! Den ordinarie medlemsavgiften är nu nedsatt till 100 kronor.

Vanliga frågor om våldsprevention

Att arbeta med våldsprevention innebär att förebygga våld eller att förhindra att våld upprepas. Man brukar dela in våldsprevention i tre olika typer:

  • Universell våldsprevention. Riktar sig till alla i en viss grupp, oavsett om det finns en risk för att de ska utöva eller utsättas för våld. Man kan till exempel ha en insats för en hel årskurs på en skola. Målet är att förebygga våld innan det utövats.

  • Insatser för grupper i riskzonen (så kallad selektiv våldsprevention). Riktar sig till en grupp där det finns en ökad risk att utöva eller utsättas för våld.

  • Insatser för våldsutövare (så kallad indikativ våldsprevention). Riktar sig till personer som redan har utövat våld. En vanlig grupp är personer som har dömts för våldsbrott.

MÄN jobbar med alla typer av våldsprevention. Våra metodmaterial för arbetsplats, skola och fritid är universella metoder. Inom vår stödverksamhet och på stödchatten Killar.se jobbar vi med både selektiv och indikativ våldsprevention.

Det korta svaret: Ja. Våld i sig är oerhört kostsamt, inte bara för dem som drabbas, utan även samhällsekonomiskt. En enda våldtäkt kan kosta samhället mellan 1 och 13 miljon kronor, enligt beräkningar från Nationellt centrum för kvinnofrid.

Att beräkna våldets kostnader är dock svårt, då de långsiktiga effekterna till och med kan drabba efterföljande generationer, till exempel om ett barn växer upp i en familj där en förälder utsätter den andra för våld. Vad som är helt klart är att våldet är kostsamt, både för individerna som drabbas och för hela samhället. I jämförelse är våldsprevention billigt, då det räcker att förebygga en enda våldtäkt för att arbetet ska bekosta sig självt i flera år.

Universell våldsprevention riktar sig till en bred målgrupp, till skillnad från våldsprevention som riktar sig till personer som har förhöjd risk att utöva våld (selektiv våldsprevention) eller som redan har utövat våld (indikerad våldsprevention). När man jobbar med universell våldsprevention kan man till exempel ha en hel årskurs på en skola som målgrupp, eller alla besökare på en fritidsgård.

Målet med universell våldsprevention är att förebygga våld, och att skapa förutsättningar för att personer inte ska utöva våld alls. Universell våldsprevention riktar sig inte till personer som har utövat våld, utan till exempel till alla i en årskurs på en skola. Det är lite som att borsta tänderna varje dag, för att slippa få hål i tänderna. Om alla borstar tänderna, behövs det inte lika många tandläkarbesök eftersom den totala mängden karies minskar. På samma sätt kan universell våldsprevention minska behovet av kostsamma insatser i efterhand. När man jobbar med universell våldsprevention jobbar man också för att öka tryggheten hos alla i en grupp, vilket också ger positiva effekter. En viktig del av våldsprevention handlar nämligen om att få syn på hur våldet kan se ut – och att avnormalisera våldet i vår vardag.

Det betyder att arbetet blir en del av den ordinarie verksamheten, istället för att vara ett projekt eller en punktinsats som pågår under en begränsad period. Begränsade punktinsatser kommer inte att ge effekter på hela verksamheten, utan det krävs långsiktighet i arbetet för att en riktig förändring ska ske. Att bygga strukturer för det våldspreventiva arbetet minskar också risken för att det blir beroende av enskilda medarbetares engagemang, så att arbetet fortgår även vid eventuell personalomsättning.

För att det våldspreventiva arbetet ska bli effektivt måste det finnas en samsyn i personalgruppen om hur man ska förhålla sig till och agera mot våld. Målet med det våldspreventiva arbetet är att få dem som blir åskådare till våld att våga agera mot våldet – vilket gäller även personalen. Det är även viktigt att alla känner igen våld och att det finns en gemensam bild av vad som räknas som våld, så att alla i personalen tar våldet på allvar och även tar de unga på allvar när de berättar om våld.

Det är olika ord för samma sak.