Lilla rummet
En samtalsmetod som återkommer i våra samtalsgrupper, metodmaterial och workshops är "Lilla rummet". Det är en uppsättning regler och ett förhållningssätt som är till för att skapa meningsfulla och trygga samtal i grupp på deltagarnas egna villkor.
När ett samtal sker i Lilla rummet utgår vi från oss själva på ett personligt och öppet sätt som kan bli lite sårbart – och därför mer givande än vanliga diskussioner. I korthet går det ut på att kunna dela med sig av sina känslor och sådant som vi själva upplevt, utan att bli dömda för det av de andra i gruppen. Detta kräver ett tryggt sammanhang, därför kommenteras eller utmanas ingenting av det som vi berättar i lilla rummet av de andra deltagarna, under samtalsrundorna.
Vi tror på att förändring sker när vi själva kan reflektera kring våra egna beteenden. Vi försöker därför undvika att prata om teorier, strukturer eller hur andra tänker och agerar om det sker på bekostnad av självreflektionen. Det handlar inte om att "vara smart" eller "upplyst", utan snarare om att försöka lägga märke till sånt som "känns i oss". En viktig del av metoden är att vara närvarande och lyssna aktivt på de andra. På så sätt lär vi oss mer om vad vi själva känner och tänker – och hur vi kan förändras. Detta gör det också lättare för de andra deltagarna att öppna upp och våga dela.
Spelregler för Lilla rummet
Utgå från dig själv.
Försök att hämta det du delar med dig av mer från ”hjärta och mage” än från ”huvud”. Att försöka använda jag-form när du pratar är en bra tumregel för att hålla dig till dina egna upplevelser.
Lyssna aktivt.
Det aktiva lyssnandet vilar i – och förmedlar – en tillit till att den som talar själv har svaren på sina egna frågor.
Kommentera inte andra.
Både positiva och negativa kommentarer riskerar att föda tankar om hur vi uppfattas. Detta kan få deltagarna att begränsa sitt delande och lyssnande – något som motverkar syftet med gruppen.
Ge mer så får du mer.
Ju mer du delar med dig av dig själv, desto mer känner resten av gruppen att de kan dela med sig. Det handlar inte om att prestera eller vara en “duktig” gruppdeltagare, utan om att öva att dela utifrån dig själv där du befinner dig. Var och en tar ansvar för sina egna gränser. Du berättar bara det du vill och känner dig redo att dela i stunden – inget annat.
Du får alltid passa
Att en person säger pass och därmed visar att den just nu inte vill dela något, kan vara mer äkta och bidra mer till allas trygghet och delande än att personen gör tvärtom och försöker prestera för att vara en duktig gruppmedlem. En deltagare som sagt “pass” i en runda erbjuds alltid en ny möjlighet att dela i slutet av rundan.
Det som sägs i rummet, stannar i rummet.
Vi berättar aldrig för någon utomstående om vad någon annan medlem i gruppen har pratat om, inte heller namnen på de övriga medlemmarna – det är ett tystnadslöfte som deltagarna ger varandra och definierar tillsammans. Samtidigt är det såklart tillåtet att berätta för utomstående att du är med i en samtalsgrupp – det kan till och med inspirera dem att gå med i en själva.
Sätt tydliga tidsgränser för rundorna
För att allt ska hinnas gå igenom och att alla ska få lika mycket talutrymme, sätter gruppen en tidsgräns för varje runda och person som delar – oftast tre minuter. Vi rekommenderar att använda en timer, det underlättar både för den som talar och de som lyssnar och gör det lättare att delta engagerat utan att inkräkta på de andras utrymme.
Kom överens om vilken sluttid som gäller för hela träffen.
Försök avsluta på den tid ni bestämt. Det är bra om alla deltagare är närvarande till slutet. Ifall någon behöver gå tidigare, är det bra om hela gruppen vet om det från start. Stanna då upp samtalet och säg hejdå. Om ni märker att ni blivit försenade och vill dra över, kolla av att alla kan stanna så länge och kom överens om en ny sluttid.