Varför vågar vi inte hoppas på en manlighet som älskar när kvinnor tar plats?
Efter att prins Daniel berättat att han njuter av att stå i bakgrunden i relationen med Victoria har hans uttalande mötts av skepsis på ett flertal ledar- och kultursidor. En förståelig reaktion, men hur ska vi komma framåt om vi inte ens tror på en man som inte kräver mest utrymme åt sig själv när han finns precis framför oss?
”Hur är det att stå i skuggan av Victoria?”
Carina Bergfeldt är öppen med att hon ställer frågan till prins Daniel för att hon redan vet att han sitter inne med det rätta svaret. För jo, det finns faktiskt ett facit och Daniel svarade som förväntat i enlighet med detta: ”Att man är jämställd och inte har något emot att gå ett par steg bakom sin framstående fru, jag tänker att det inte är så märkvärdigt … De flesta vill höra och se Victoria. Jag mår bra av det och tycker att hon är fantastisk. Jag går bakom och njuter.”
Carina Bergfeldt tycker att inställningen är så ovanlig hos män att det känns som att möta ett UFO.
Sedan intervjun i SVT:s Prins Daniel 50 år tillgängliggjordes har flera kvinnliga skribenter vridit och vänt på hans uttalanden med en skepsis som bekräftar bilden av att det här är en väldigt ovanlig händelse – och nästan lika svårt att tro på som flygande tefat.
Försvårar för de som bryter normen
Helsingborgs Dagblads Anna Hellsten tycker att svaren känns så perfekta att prinsen skulle kunna vara en AI-konstruktion. DN:s Susanne Nyström kröner honom till Jämställdhetsprinsen medan DN-kollegan Åsa Beckman menar att varken Daniel eller någon annan man skulle våga erkänna hur de egentligen känner och visar på forskning och statistik för att underbygga sitt resonemang. Skepsisen är visserligen rimlig och förståelig, men den riskerar också att tysta och misstänkliggöra de män som faktiskt känner som prins Daniel och trivs bra med att vara undantagen från statistiken.
Män känner sig hotade
Samtidigt finns det mängder av svenska män som inte alls trivs med att ha en fru som är mer framgångsrik, har en bättre titel eller tjänar mer pengar än vad de själva gör. Manlighet är en ömtålig produkt vars värde ofta påverkar känslan av människovärde och som mäts i mått av status och karriär. Och avundsjukan kan ta sig extrema uttryck. Förutom den samlade kvinnliga erfarenheten av en traditionell, äregirig manlighet som vill ta plats och syre på kvinnors bekostnad finns det en hel del vetenskapliga bevis.
Som DN:s Åsa Beckman nämner så har genusforskarna Johanna Rickne och Olle Folke undersökt vad som händer när kvinnor får höga poster inom politiken eller näringslivet. De har kommit fram till att det finns en betydligt större risk för skilsmässa inom tre år. Samma effekt går inte att se när en man får en liknande befordran. Studier har också visat att kvinnor som är ekonomiskt starkare än sina manliga partners löper större risk för att utsättas för våld i hemmet medan männens risk för att behöva söka vård för ångest och depressioner ökar i sådana relationer.
En frihet att stå tillbaka
Oavsett om prins Daniel låter som att han följer ett facit så använder han den jättelika megafon som han har fått till låns till att sprida ett budskap: att det som man inte är det minsta fel – att det också kan vara njutbart – att gå bakom en kvinnlig partner och se henne skörda framgångar, älskas och beundras. Och det är i sig en gärning som breddar bilden av vad manlighet kan vara. Budskapet är ute, det har fått vingar och kan landa i de män som har längtat efter just den friheten. För det är verkligen en frihet, en tillåtande och generös manlighet som inte likställer att stå i centrum och jaga ära och berömmelse med ens värde som man och människa. En manlighet som trivs och känner sig värdefull även i de små sammanhangen.
Vi finns också. Skrik det högt! Eller nej, just ja, vi gör ju inte det.
Här har vi kanske en del av problemet. Det låter som ett cirkelresonemang men är det inte: en manlighet som inte tar plats tar inte plats.
Peder Nääs Sundemyr
Kommunikatör på MÄN
