Varför är det alltid en man som utför våldet?

Vill vi förebygga framtida våldsdåd måste vi börja ställa vissa frågor som borde vara uppenbara för alla: Varför är det alltid män? Varför är det alltid män som isolerar sig och väljer att ta sig rätten att använda extremt vapenvåld?

Varför är det män som radikaliseras till att se utövandet av dödligt våld som en berättigad metod att uppnå sina mål?

Män föds inte våldsamma. Men det finns starka kopplingar mellan ideal kring manlighet och våld.

När pojkar växer upp finns förväntningar på att tåla att utsättas för våld och även att kunna använda våld som en konfliktlösning, eller för att upprätthålla sin status om det behövs. Det börjar i en manlighet som uppmuntrar stolthet, styrka, kontroll, tystnad, oberoende, hierarkiskt tänkande och förakt för svaghet och som i värsta fall leder till isolering, ilska utan riktning, utanförskap, tro på populistiska budskap och tankar om en rätt till vedergällning på dem som man upplever sig blivit kränkt av.

Som samhälle tenderar vi att se olika förklaringar till våldet beroende på vem förövaren är.

Om den misstänkte har utländsk bakgrund läses han ut som en terrorist.

En medveten, beräknande, organiserad och ideologiskt motiverad individ. En man som samvetslöst vill sprida rädsla och skada hela vårt samhälle.

Men om det som i Örebro är en etniskt svensk gärningsman som är den misstänkte så lyfter både politiker och media snabbt inspel från släktingar och tidigare klasskamrater och omnämner honom som en psykiskt instabil ensamvarg med misslyckad skolgång och brustna familjerelationer.

Där gärningen kan ses som ett samhällsmisslyckande som vi bär gemensamt ansvar för, och där det blir viktigt att inte spekulera om ideologiska motiv eller dra förhastade slutsatser.

Ett ärligt menat våldsförebyggande arbete måste alltid kunna se och väga in alla riskfaktorer. Vi kan inte ha dubbla måttstockar.

Det är alltid en man, i den enkla insikten finns det också svar att hämta. Vi på organisationen MÄN vet att våld går att förebygga genom att uppmärksamma, utmana och förändra de stereotypa normer om manlighet som ökar risken för våld. Det är nödvändigt för att vi ska kunna bryta kopplingen mellan manlighet och våld.

Det är naturligt att känna att det som skett i Örebro är oförklarligt. Men för att förhindra att något liknande sker igen måste vi aktivt söka efter förklaringar även i det mest uppenbara.

Framför allt måste vi börja implementera de lösningar som redan finns och fungerar. Att bara hantera konsekvenserna av våld duger inte när det finns beprövade och forskningsbaserade våldsförebyggande metoder redo att användas.

Långsiktigt, kunskapsbaserat våldsförebyggande arbete är den enda vägen framåt. Arbetet med att förhindra framtida våldsdåd måste ständigt pågå, för när människor har drabbats av våldet är det redan för sent.

En grupp pojkar använder våld för att lösa sin första större konflikt på en förskolegård någonstans i Sverige. En grupp pojkar får stöd att utveckla andra förmågor och lär sig att det finns andra sätt. Som samhälle väljer vi vilken väg som tas. Det måste börja redan där.

Anna Lindqvist, Verksamhetschef på organisationen MÄN
Marco Vega, Projektledare och utbildare på organisationen MÄN

Publicerad på Aftonbladet.se 7/2 2025
Lyssna på samtalet i SR P1 Studio ett 12/2 2025