nollvision.jpg

Dags för en nollvision för våld

Idag, den 25 november, infaller den internationella dagen mot våld mot kvinnor. Det är en dag som påminner oss om något vi egentligen redan vet: att mäns våld mot kvinnor inte är oundvikligt, inte naturligt, inte något vi behöver acceptera. Det går att förebygga. Ändå fortsätter kvinnor och barn i Sverige att utsättas – varje dag, året runt.

Denna dag sammanfaller också med Orange Day, FN:s internationella dag som sätter ljuset på mäns våld mot kvinnor och barn och som samlar organisationer världen över i ambitionen om en dag – och i förlängningen en värld – fri från våld.

Därför är vi på MÄN extra glada över att ha fått prata med Rebecka Andersson, generalsekreterare för Unizon. MÄN och Unizon har i över ett decennium samarbetat på olika sätt för att stoppa mäns våld mot kvinnor och barn.

Rebecka Andersson, generalsekreterare, Unizon
Rebecka Andersson, generalsekreterare, Unizon

Rebecka Andersson beskriver vad som krävs med en tydlighet som borde vara självklar: ett samlat, nationellt arbete och en nollvision mot mäns våld mot kvinnor och barn.

– Mäns våld mot kvinnor är inga naturkatastrofer som inte går att stoppa. Men det behövs en samlad kraft. Vi har gjort det i trafiken – på samma sätt måste vi arbeta mot mäns våld mot kvinnor, säger Rebecka.

För liknelsen med trafiken är talande. När Sverige bestämde sig för att ingen skulle dö i trafiken förändrades allt. Strategierna skärptes, lagarna följde efter, ansvaret delades och insatser sattes in på alla nivåer. Resultatet? Färre liv släcktes.

Men för att nå dit krävs mer än politiska beslut. Det kräver att hela samhället sluter upp.

De flesta av oss är överens om att kvinnor och barn ska kunna leva trygga, fria liv. Ändå tvekar många inför att agera. Kanske för att man inte vet hur, kanske för att man inte vill lägga sig i.

Men varje människa har en roll. Som förälder, kollega, vän eller medmänniska kan man bidra: genom att reagera, markera, stötta och prata. Genom att se och våga fråga. Genom att aldrig normalisera våldet – vare sig det är fysiskt, psykiskt eller digitalt.

Ett konkret första steg är att ställa sig bakom Unizons nollvision mot mäns våld mot kvinnor.

För i slutändan handlar det om något större än en enskild åtgärd. Det handlar om vilket samhälle vi vill vara. Ett där kvinnor och barn fortsätter att anpassa sina liv efter hot och våld? Eller ett där vi tillsammans sätter ner foten och säger: nog nu. Våldet är inte ofrånkomligt. Och med en gemensam kraft kan vi faktiskt stoppa det.