”Det krävs både hårda och mjuka insatser”

Att bekämpa våld i nära relationer kräver både hårda och mjuka insatser. Det menar Erika Gyllenswärd, polis och verksamhetsutvecklare inom brott i nära relationer. För henne handlar det om att samhällets alla delar – från polis och kommun till frivilligorganisationer – måste arbeta mot samma mål. 

– Det behöver inte vara någon motsättning mellan politikens ”hårdare tag” och det våldspreventiva arbetet. Men hela kedjan måste hänga ihop, säger hon. 

Hon ser positivt på att polisen fått ökade resurser och att det förebyggande uppdraget numera tas på allvar. Samtidigt betonar hon att ansvaret inte kan vila enbart på polisen. 

– Kommunerna måste också rustas, få rätt stöd och förutsättningar för att kunna arbeta för att våldet ska upphöra. Om samhället inte agerar samordnat riskerar trovärdigheten att falla, säger hon. 

I dag har fyra av fem lokalpolisområden i landet särskilt utsatta brottsoffer som ett av sina mest prioriterade områden – något Erika Gyllenswärd beskriver som ett stort steg framåt. 

De särskilt utsatta brottsoffren omfattar bland annat personer som utsätts för våld i parrelationer, även samkönade, liksom offer för sexualbrott, hedersrelaterat våld och förtryck samt brott där barn är involverade. 

”Alla måste förstå hela sitt uppdrag” 

Utmaningen i det våldspreventiva arbetet finns, enligt Gyllenswärd, inom polisen som organisation. 

– Det handlar om vår egen förståelse av vårt uppdrag. Polisens arbete består av flera delar: att förebygga brott, utreda och lagföra, samt ge service och information. Alla anställda måste förstå att alla dessa delar hänger ihop, säger hon. 

När en polis möter en våldsutsatt person ska fokus inte bara ligga på att samla underlag för en utredning, utan även på att tänka förebyggande. Det innebär bland annat att ta in den misstänkte tidigt i processen – inte bara i slutskedet – och att anmäla oro till socialtjänsten, både för vuxna och barn. 

– Det här görs inte i tillräcklig utsträckning i dag, särskilt inte när det gäller vuxna. Vi måste bli bättre på att reagera även vid oro för exempelvis en man med aggressionsproblem som polisen möter i andra sammanhang, säger Gyllenswärd. 

Mörkertalen är enorma. Enligt uppskattningar anmäls endast 3–4 procent av alla brott i nära relationer, och mellan 80 och 90 procent av alla sexualbrott förblir oanmälda. 

– Det behövs mer civilkurage och större medvetenhet om vad våld i nära relation faktiskt är. Många vet inte vad de ska berätta om eller att de ens är utsatta. Vi måste utbilda både allmänhet och poliser i att känna igen våldet, särskilt i samband med förhör med brottsoffer. 

”Vi måste våga prata om problemen” 

För att polisen ska kunna bli mer effektiv i det våldspreventiva arbetet krävs också en förändrad kultur inom organisationen. 

– Attityder och kultur kan vara en mur som hindrar oss från att komma vidare. Vi måste våga säga att det här är ett problem, och att vi behöver jobba med det. Om vi inte pratar om det tappar vi förtroende, säger hon. 

Hon menar att kunskapen behöver höjas brett inom polisen – inte bara hos utredare, utan hos alla som arbetar inom polisen och kommer i kontakt med våldsutsatta. 

– När man förstår varför frågorna är viktiga, förstår man också varför samarbete med frivilligorganisationer och civilsamhället behövs. 

För Erika Gyllenswärd handlar det till sist om att förändra bilden av polisen: 

– Polisen måste ofarliggöras och ses som en resurs – både för den som är förövare och för den som är offer. Det är så vi på riktigt kan bidra till att våldet upphör. 

Lyssna till Erika Gyllenswärd i vår framtidspanel ”Vägen till systemskifte” på våldspreventionskonferensen den 14 november. Konferensen är gratis och sker digitalt, varmt välkommen!