Krönika: Falafel med aggrosås

Jag vände mig ditåt och såg att den gapande mannen följde efter en ung tjej och skrek saker till henne. Jag minns inte orden, bara tonen. En sådan där ton som inte lämnar utrymme för missförstånd – han var arg och hotfull. 

Av ren impuls ropade jag åt honom att lämna henne ifred och började korsa gågatan, mot dem. Det var en handfull personer på gatan, men ingen annan sa något. Jag fick en förvirrad blick från en av de andra åskådarna när jag ropade åt mannen. 

Tjejen sprang in i vad som såg ut att vara köksingången till en bar. Då kopplade jag att kläderna hon hade på sig var en servitrisutstyrsel. Hon jobbade på baren. Blev hon jagad av en gäst? 

Mannen sprang efter henne till dörren och skrek in genom dörröppningen. Jag upprepade min uppmaning till honom, och la nu märke till att en annan man var i hans sällskap men höll några meters avstånd från situationen. Tur för mig kanske att inte han gick i försvar för sin vän, men samtidigt kan jag önska att han sagt åt sin kompis. 

Så fort jag kom fram till dörren skiftade den hotfulla mannen fokus mot mig. Min närvaro lockade bort honom från dörröppningen och vi båda började gå i sidled, åt hållet jag skulle. 

Jag minns inte riktigt vad han sa, det var en drös med förolämpningar och hot mot mig men det som jag kommer ihåg konkret var att han kom nära mitt ansikte och högt sa "Jag svär du kommer få en fucking örfil!" Vi stod nu stilla. 

Fram tills att han hotade mig tyckte jag nästan det var lite spännande, det var en ganska intensiv adrenalinkick jag fick. Efter att han blivit fysiskt närgången blev jag till min egen förvåning inte riktigt rädd, mest lite ställd och mållös. Fram tills det hade jag mest undrat varför han gjorde som han gjorde. 

Det enda jag lyckades få ur mig som svar på hans hot var "Bror chilla, jag ska till kebabkungen", vilket i efterhand känns så absurt att jag måste skratta. Kanske var frasen ett sätt att undermedvetet avväpna situationen genom att förlöjliga mig själv. 

Jag fortsatte gå, och han följde efter som förut tills han svängde av vid nästa gatukorsning. När jag stod där, med kebabkungen i sikte mindes jag uttrycket "comfort, don't confront", alltså att man ska prioritera att stötta offret över att konfrontera förövaren. 

Så jag vände på klacken och gick tillbaka till dörröppningen som tjejen sprungit in genom, som fortfarande stod öppen. Jag försökte kika in och se om allt var okej men såg bara in i en liten del av ett kök. Efter någon sekund dök det upp en snubbe som också jobbade där och jag frågade honom om hon mådde bra varpå han skakade på huvudet och gav en bekymrad min. 

Någonstans inifrån köket snyftade en röst fram "kan du stänga dörren?" och då misstänkte jag att jag vid det här laget bara gjorde situationen värre för henne. Så jag gick och köpte min falafel och kände mig lite korkad som försökt tränga mig in i ett barkök för att trösta någon jag aldrig träffat. 

Sixten Lovén Turdén, junior metodutvecklare på MÄN

---------------------------

Fem sätt att ingripa

Ju fler i en miljö som känner igen en våldssituation och vet hur man kan agera, desto enklare blir det att stoppa det innan det lindriga våldet eskalerar och blir grövre. Dessutom ger det ringar på vattnet och är ett sätt att bryta en tystnadskultur. Tillsammans förebygger vi våld!

Såhär kan du ingripa:

• Agera tillsammans med andra – våga be andra att också ingripa.

• Gör något efter händelsen – stötta den utsatta och prata med våldsutövaren.

• Skapa en distraktion – skrik, sjung, prata högljutt med någon i närheten.

• Gör ett indirekt ingripande – fråga vad klockan är eller säg "men vänta nu, visst gick vi på samma keramikkurs?"

• Försök gå emellan eller påtala problemet. Tänk dock på din egen säkerhet.

Förebygg våld i skolan och på jobbet

Visste du att ett av ett av målen med våra förebyggande program och metoder är just att vi alla ska känna att vi kan bli aktiva åskådare? Vi har metodmaterial för att förebygga våld i skolor, på fritidsgårdar och arbetsplatser.