Barn görs personligen ansvariga för samhällets misslyckanden. Pojkar behöver inte hårdare tag Organisationen MÄN är djupt oroade över att regeringen väljer att gå vidare med förslaget om att sänka straffbarhetsåldern till 13 år, trots omfattande kritik från en lång rad remissinstanser. Förslaget riskerar att få långtgående konsekvenser för barn, hela samhället och möjligheterna till långsiktigt förebyggande arbete. Många av de aktörer som dagligen arbetar nära barn och unga, däribland professioner inom socialtjänst, rättsväsende, barnrättsorganisationer och forskarsamhället, har tydligt pekat på att förslaget inte adresserar de bakomliggande orsakerna till att barn begår brott. I stället finns en överhängande risk att barn, oftast pojkar, i ännu högre grad möts av straff – snarare än stöd, omsorg och insatser som kan bryta en destruktiv utveckling. ” Pojkar behöver inte hårdare tag: de behöver vuxna som står kvar. De behöver skolor, fritidsverksamhet och samhällsstrukturer som stärker deras förmåga att känna, samarbeta och ta ansvar. Från MÄN:s perspektiv är detta en del av en oroande samhällsutveckling där allt yngre barn görs ansvariga för strukturella misslyckanden. Att sänka straffbarhetsåldern riskerar att förskjuta fokus från förebyggande arbete, tidiga insatser och vuxnas ansvar till repressiva åtgärder riktade mot barn som ofta själva befinner sig i utsatta livssituationer. Pojkar behöver inte hårdare tag: de behöver vuxna som står kvar. De behöver skolor, fritidsverksamhet och samhällsstrukturer som stärker deras förmåga att känna, samarbeta och ta ansvar. Forskning och beprövad erfarenhet visar att tidiga, relationsskapande och långsiktiga insatser är avgörande för att förebygga kriminalitet och våld. Att möta barn med straff i stället för stöd riskerar att öka stigmatisering, försvåra återanpassning och cementera utanförskap, snarare än att skapa trygghet. ” Att gå vidare med förslaget, trots tydlig och bred kritik, väcker allvarliga frågor om vilken riktning politiken tar. MÄN menar att samhällets svar på allvarliga problem aldrig får vara att sänka ambitionerna för barns rättigheter. I stället behöver resurser och politiskt fokus riktas mot förebyggande arbete, sociala insatser, fungerande skolmiljöer och ett tydligt vuxenansvar. Att gå vidare med förslaget, trots tydlig och bred kritik, väcker allvarliga frågor om vilken riktning politiken tar och vilket ansvar vi som samhälle är beredda att ta för barn som far illa. Vi vet vad som fungerar: tidiga, samordnade och långsiktiga insatser i skola, socialtjänst och föräldrarstöd. Våld går inte att straffa bort men det går att förebygga. Stöd MÄN:s arbete – bli medlem!