Krönika om hårt sex: "Ett ja är inte alltid ett ja"

Uppdrag granskning: Hårt sex, en dokumentärserie i tre delar om ungas sex- och porrvanor, har lockat stor publik. Samtidigt har Fifty shades of grey-trilogin fått nytt liv och hamnat på streamingtopplistorna igen. Ämnet debatteras flitigt i både traditionella och sociala mediekanaler.

Som alltid är hårt sex ett engagerande och polariserande ämne. Det finns två ytterligheter. På ena sidan: de som tycker att sex med våldsinslag är detsamma som en överfallsmisshandel på stan, med eller utan samtycke. På den andra: de som tycker att det är att kinkshamea att hävda det, att alla ska få ha sex som de vill och att det valet inte ska problematiseras över huvud taget. All mark där emellan, det som på engelska kallas för ”middle ground”, brukar ligga i stort sett orörd.

Förespråkarna för den numera gällande samtyckeslagen beskylldes ofta för att se verkligheten i svart-vitt. Kritikerna av den lyfte att samtycke är ett komplext samspel mellan människor som går långt bortom uttalandet av ett ”ja” eller ett ”nej”. I det sistnämnda vill jag ge dem rätt – men inte på det sätt som jag tror att de önskar.

Fråga för alla hårdhänta män

I den i övrigt platta, bitvis kalkoniga och till stor del problematiska filmatiseringen av ”Fifty shades of grey” finns det en intressant scen. ”Why do you want to hurt me?” frågar den kvinnliga huvudrollen den dominante BDSM-utövaren som hon har fallit för. En intressant och legitim fråga som även alla män som vill vara hårdhänta i sängen borde fråga sig själva, enligt mig är det på miniminivå vad gäller självrannsakan och normkritik. Men frågan varför någon vill åsamka en smärta handlar inte nödvändigtvis om samtycke, utan om drivkraft.

Våld är alltid våld, men visst våld med samtycke måste få finnas. Vi kan inte förbjuda två vuxna från att ha sex på ett sätt som de båda verkligen vill. Vi kan, och bör, däremot aldrig sluta problematisera det på en strukturell nivå. För det är inte en slump att även sexet och porren är arenor där män utövar makt över kvinnor, det hänger ihop med samhället i stort.

Tillbaka till filmen. Den kvinnliga huvudpersonens nästa fråga är desto mer brännande ur samtyckesperspektiv: hon undrar varför han vill göra något med henne som hon går med på – men som han vet att hon egentligen inte vill.

Gråzon bortom samtyckeslagen

Samtycke är komplext på så sätt att en människa kan säga ”ja” till något som den innerst inne inte vill. Det kan vara av kärlek, rädsla för att bli lämnad eller upplevda förväntningar. Att gå med på något är inte detsamma som att vilja något. Detta är en gråzon som går bortom samtyckeslagen. 

Kan vi kräva att någon som bara hör och ser sådant som faktiskt signalerar samtycke ändå förstår att sexpartnern innerst inne inte vill?

Nej, menar jag. Men vad vi kan kräva av oss själva, av vuxenvärlden, är att vi lär unga skillnaden mellan att gå med på något och att verkligen vilja det. Vi ska lära dem att upplevda förväntningar eller normer inte är anledningar att ha sex på ett visst sätt.

Att samtycke inte är som ett skriftligt kontrakt utan något levande och ständigt pågående. Att det är okej att säga att man vill för att sedan ångra sig. Att det är okej att vilja något, göra det och sedan inte vilja nästa gång. Att ingen ska tjata på att du ska göra något som du inte vill och att ingen ska använda din kärlek som ett påtryckningsmedel för att övertala dig till det. Att samtycke är något komplext, inte för att ett nej inte alltid är ett nej utan för att ett ja inte alltid är ett ja.

Peder Nääs Sundemyr
Kommunikatör på MÄN